反町隆史- Poison

Ny vecka, ny kurs. Vetenskaplig metod B. Den verkar rätt bra, det känns åtminstone som någonting vi kan ha nytta av (både i arbetsliv och framför allt så klart i studier). Det är mycket workshops så det blir teori varvat med praktik - ett bra inlärningssätt i mitt tycke.

Vi avslutade Strategisk kommunikation i fredags, men min kurslediga helg försvann i och med Dagspress II där jag först hade föreläsning på fredagkvällen, och sedan workshop på lördagförmiddagen. Jag dukade under för pressen på workshopen, där vi skulle redigera magasin på tid. Jag hade verkligen problem med allt: att få typsnitten att fungera, att välja bilder ur en vinkel där det inte såg ut som att mannen fick kiss i ansiktet, få in fem polisbilar i en liten faktaruta, att upptäcka att jag hade dåligt med luft, och sedan att skriva ut hela helvetet. Jag som sällan blir stressad höll på att explodera. Men jag gillade min rubrik åtminstone: "Slitjobb på blåljusdagis".

Efter det gick de tappra helgstudenterna, det vill säga Sara och jag, ner till stan för att fika på Chokladcaféet med Alina och hennes Gävle-kompis Benjamin. Jonas dök upp lite senare också. Vi är fikanarkomaner på högsta nivå. Jag lovar att 70% av mitt studiebidrag går till just fika. På kvällen gick vi, minus Sara, hem till Alina och Jonas för att äta god tacos och se på skräckfilm. Vi såg den ganska kritikerrosade Drag Me To Hell. Jag ska inte ens börja... men den var sjukt konstig. Jag förstår inte heller om det är en skräckkomedi eller bara en skräckfilm som blev jävligt skev. Jag skrattade mest hela tiden, och det läskigaste var Alina vars naglar satt fastborrade i min arm.

Kvällen avslutades på Kåren där vi smaskade i oss cider och en snaxtallrik (ja, de stavar det så). Vi satt och pratade i Skimmer tills något band som hette John Duva började förstöra den tidigare behagliga ljudnivån. Lagom till dess dök också Sara upp, dunderpackad2000. Bland annat deklarerade hon sin kärlek till alla snygga människor på Kåren, och sitt hat till ett par parallellklasskompisar. Att sedan vandra hemåt med stupfulla Sara och nästan lika fulla Andreas klockan två på natten var minst sagt underhållande.

På söndagen blev jag bjuden på Subway-lunch av min lillasyster Lovisa. Gott som fan. Lagom till dess att Lovisa skulle hem till Härnösand, kom Pär och vi gick på Hemköp och köpte mjöl och kyckling. Väldigt intressant. Sedan spenderades söndagen så som söndagar bör spenderas - med cola, pannkakor och jdrama.

Nu har två av mina kompisar äntligen blivit friska från svininfluensan också, awesome! :D
&& Sofia

Lasse Lindh - Överlever Du Härnösand Så Överlever Du Allt

Ovanstående låt med ovanstående textstycke är den ultimata klichén om den gudsförgätna hemstadens förbannelse, och kalla mig nu gärna skadad indiehewra, men det stämmer ju så förbaskat väl in på mitt liv. Dessutom handlar den ju verkligen om Härnösand, vilket gör den ännu mer spot on. Mitt mål i livet har sedan jag var gammal nog för att formulera egna tankar alltid varit att ta mig ifrån den staden. Två dagar innan jag fyllde 20 år hände det. Jag packade slutgiltigt mitt pick och pack för den stora staden Sundsvall. Eller, slutgiltigt trodde jag.

Jag börjar få panik över att vi tar examen om lite drygt ett och ett halvt år. Vad händer sen? Mina goda vänner försvinner åt sina respektive håll, och korridorerna kommer att eka tomma. Det kommer bli en omedelbar smäll i ansiktet. Sen... sen kommer jag inte få något jobb, på grund av denna lågkonjunktur. Betyder det då att jag måste flytta hem?

Hem till... Härnösand?
Panik. Att gå in på varför jag verkligen avskyr min hemstad, är alltför privat för denna blogg. Det är inte många som vet, faktiskt. Men det finns många anledningar, och de består inte bara av den allra mest uppenbara: att staden praktiskt taget håller på att dö ut. Den är helt jävla uppäten, och det ligger ett tomt skal kvar.

Men jag tänker inte deppa ihop för detta. Jag har fortfarande ett och ett halvt år kvar i min klaustrofobiska 22 kvadratmeter stora lägenhet och jag tänker göra det bästa av det.

På tal om ingenting, så har jag nya skor också. Jag blir medellängd i dem! Det kommer att kräva en del övning innan jag faktiskt kan ta mig framåt i dem, dock...


&& Sofia

Yamashita Tomohisa - Loveless

Är hemma i Härnösand andra dagen av två. Jag har inte varit här sedan skolstarten. Det var förvånansvärt skönt att komma hem - möttes av USA-presenter av pappa (Paris Hilton-parfym och en snygg soppskål/tekopp), en gosig kanin och ganska trevliga och pratglada familjemedlemmar. Dagens middag visar att man inte ens kommer i närheten av ett försök när man är hemma i lägenheten - det blev grymt god fläskfilé, hemmagjord klyftpotatis, stor härlig sallad och pappas specialitet - sås. På grund av att det är Halloween har vi garderat oss med gigantiska godispåsar också. Perfekt läge att komma hem, med andra ord.

Just nu sitter jag och äter Oblivion-chips (cream cheese) och längtar tillbaka till förra året denna tid. Jag satt eftermiddagarna och nätterna igenom med Oblivion - världens bästa spel - och svullade med cream cheese-chips och sour cream-dipp. Jag vill börja spela igen men det känns så jobbigt eftersom jag precis hade klarat ut huvudstoryn när save:n försvann i en omformatering. Har inte tid heller.

I morgon blir det Birsta i lönehelgsträngsel. Ska köpa strumpbyxor, en hylla och kanske jättehögklackade skor. Jag har budgivit på min absoluta favoritfilm på Tradera också. Den är för tillfället uppe i 1 kr. Om jag får den för under 100 är jag lyckligast på jorden, men jag kan tänka mig att gå upp till hela 200 kr.
&& Sofia




Vissa dagar försvinner du inte ut ur mig, fast jag vet hur du skulle förminska mig igen, begränsa mig igen. Jag vet inte vad som är värst - tanken på att du är en ny person eller att du inte blivit det.

The Ting Tings - That's Not My Name

This song was in my head, now it's in my mind, call it reach it get some words and get some timing.
And though I realize, I cannot emphasize, I'll stick around but just don't promise, nothing binding.
And baby can't you see, that you're so desperately, a standing joker like a vocal one-liner.
Instead of sing-a-long, this song is monotone, I've gotta get some soul I gotta get some feeling.

I dag har jag (på egen hand) lagat god mat efter Maria A:s recept: wokade nudlar med kyckling á Bangkok City-style. Det blev riktigt gott! Jag har dock kycklingångest och känner fortfarande stanken av rå kyckling i hela lägenheten och på mig själv. Har till och med duschat, men det försvann inte ändå. Eww... baak.

Måste bara konstatera: FAN vad bra jag är på att uppdatera! Punkt punkt punkt.
Måste också konstatera en annan sak: Jag har väldigt svårt att respektera lärare på universitetsnivå som inte kan stava rätt. Vissa är världsmästare i särskrivning, andra måste verkligen avsky korrekturläsning. Det finns ett fåtal som faktiskt kan skriva korrekta meningar - tack för det. Jag kan inte hjälpa det, men det känns som att trovärdigheten i vad lärarna säger försvinner då lärarna inte vet att "PR-funktionen" skrivs just "PR-funktionen" och inte "PR funktionen".
Och en tredje sak: Jag tänker inte jobba med PR.

Jag längtar faktiskt hem till hålan. Inte för att jag har det dåligt i Sundsvall, men jag har inte träffat min familj (förutom mamma och Lovisa) på tre månader och det har nog aldrig hänt förut. Framför allt saknar jag Laban! I svaga ögonblick önskar jag nästan att jag blev sjuk och blev tvungen att åka hem. De senaste månaderna och veckorna framöver har helgerna varit/kommer helgerna att vara fullproppade: fester man inte kan/vill tacka nej till, aktiviteter med Internationella kommittén, kvälls- och helgkursen jag går och så vidare. Men det blir nog en snabbtur norrut på fredag efter lunch någon gång. Jag ska vara tillbaka på lördagen dock, då Zussi och Stefan har inflyttningsfest med Halloween-tema - roligt värre! Men en snabbvisit är nog det bästa - jag får klaustrofobi av staden om jag stannar för länge.

Ge mig chips!
&& Sofia

Den ovan nämnda låten kan vara det vackraste (Salyus musik åsidosatt) som kommit från Japan. Den är soundtrack till jdramat Kou Kou Kyoushi från 1993, som jag ser just nu. Låten är dock mycket äldre. Helt fantastisk.

Förlåt för dåliga uppdateringar! Känns dock inte som att jag har något att skriva om. Eller, jag har massor, men det är för privat och det är instängda tankar som jag knappt kan sätta ord på. Ingenting att oroa sig över dock, tror jag. Jag flyter runt i min lilla bubbla, slås av sekundlånga panikkänslor som strax återgår till en känsla av likgiltighet. Just nu är jag varken särskilt glad eller ledsen - mest bara... blasé. Det känns som att alla tror att jag inte kan må dåligt, mer än ytligt dåligt. Jag kan må dåligt för att jag har ont, för att det är dåligt väder, för att jag inte har råd med klänningarna jag vill ha, för att jag har näringsbrist och för att kursen är dödstråkig... Det är sånt jag "mår dåligt" av. Men det är så mycket innanför. Som jag verkligen inte kan prata med någon om. Vad extremt jävla emo jag låter. Men jag tror inte att det går att prata om sådana saker, så jag tuggar och sväljer och spottar ut och vandrar omkring och är glad istället.

Fan, nu pratar jag ju om en massa skit ändå.

Har suttit de senaste två timmarna med att kolla på kläder på några underbara men ganska dyra internetsidor. Jag har en förbannelse lagd över mig. The curse of being small. Med nästan inga undantag har alla kläder jag någonsin beställt hem från katalog/Internet varit för stora. Som om XS är M. Jag har nu i denna kvälls nedåtgående deppspiral återigen konstaterat att jag inte passar bra i några kläder, och att ingenting finns i min storlek. Och att asiaterna på bilderna förmodligen är runt min storlek men ändå passar så jävla bra i kläderna.

Jag vill åka till Japan och shoppa kläder i min storlek. Eller så ska jag anlita min syster som sömmerska!
&& Sofia

capsule - dreamin dreamin

För tillfället lyssnar jag nästan bara på japansk musik. Mycket mycket capsule (kan väl beskrivas som shibuya-kei och japansk electronica). Deras popularitet hos mig har alltid gått i vågor, och nu är jag helt tagen igen. Det är mycket japanskt i mitt huvud - musik, sushiförpackningen, jdrama (ser för tillfället Gokusen 3 och Byakkotai), och att vi snart får veta vilka två i klassen som får åka till Japan. Spännande~

Jag orkar aldrig städa. Den här kursen kör slut på en. Mitt golv är äckligt och jag är hungrig.
&& Sofia

Moby - Why Does My Heart Feel So Bad

Inte mycket till aktivitet här inte. Har helt enkelt ingen tid. Antingen är det skola, sova, vara med vänner eller jdrama. Uppdaterar min Fighto-Oh-blogg rätt mycket också. Dagarna följer något slags irrationellt mönster - sova, vakna, försöka äta frukost, vara i skolan och jobba med sushiförpackningen, gå på stan/vara med kompisar/fika/gå hem och sova/se på jdrama/slösitta vid datorn, äta middag, se på jdrama, sova. Lägg till fest på antingen fredagen eller lördagen så har du min vecka i ett nötskal. Låter det tråkigt? Det är faktiskt rätt nice. Trivs bra i min tillvaro, med några små undantag förstås: Det är jobbigt att jag är trött och det är jobbigt att inte ha några pengar, det är jobbigt när deadlines närmar sig. Men kursen är intressant, och det känns bra. Maria A och jag är hejare på att förpacka sushi.

Lämnade in ansökan till Japan idag. Har nog inte nämnt det, men i den här kursen gör vi sushiförpackningar och två i klassen ska få åka till Chiba University i Japan. När de väljer vilka som ska få åka utgår de från betyg, motivering och engagemang för ämnet utanför studierna. Ärligt talat har jag inte aning om var jag ligger till. Jag har rätt bra betyg, men med det skriftliga kan det ha gått hur som helst. Jag tar det som det kommer. Det är såklart min dröm att åka till Japan, men jag kan inte göra mer än det jag har gjort. Så jag får hoppas!

Snart är det studiebidrag. Fredag. Bara fyra dagar to go. Sedan ska jag köpa mat!
&& Sofia

Pulp - Common People

Tänkte mest bara titta in och säga hej. Jag uppdaterar mina andra två bloggar mycket flitigare, så kika in där också.
Fighto-oh! - Min jdramablogg som jag uppdaterar flera gånger i veckan.
Okaeri Sofia: Retardbloggen - mitt liv som student i mammavänlig form.

Är tillbaka i Sundsvall för övrigt. :)
&& Sofia

Saknar Pär grymt mycket! Vill att han ska komma hem från Turkiet nu! Eller ännu hellre att jag får åka ner och vara där med honom. Känns lite mer pepp med sol och bad än plugg och mediokert väder.

Lista på saker jag borde göra:
- Plugga ännu mer!
- Få A på tentan. Okej, men ett E i alla fall.
- Färga håret mörkmörkbrunt.
- Klippa mig (hur?).
- Levla pimpinette till 60. Är bara 12 % ifrån så det är inte så svårt. Tar kanske 20 minuter, max.
- Skriva lite fler recensioner till Fighto-Oh!-bloggen om jdramor jag sett.
- Göra en logotyp. Eller ett par stycken.
- Städa rummet så att jag får flytta till Sundsvall igen.
- Flytta till Sundsvall igen.
- Lägga mer energi på mina studier.
- Komma på ett bra ämne för B-uppsatsen.
- Fika på Barista!
- Platta håret varje dag, och sminka mig varje dag.
- Börja träna magen och låren. Hur har jag ingen aning om, men jag kan väl börja med situps och sånt... vet inte vad det åstadkommer direkt, men...
- Börja äta nyttigare. Eller ja. Typ äpple till frukost, äpple till fika ibland, sallad till lunch, FETT GOTT KÖTT till middag. Awesome!
- Vända på dygnet inför tentan. Helt omöjligt. Jag och Lovisa hade spelkväll med John, Markus och Hampus igår. Jag gick för att lägga mig klockan 6.20, men såg istället lite jdrama och somnade vid 8-9-tiden. Så nu är dygnsrytmen ännu mer fucked up.

På tal om spelkvällen... här kommer lite fina bilder som Lovisa tog när vi gick ut på promenad i natten:




En kyss innan du går,
att kyss att bygga en dröm på

Vill få tentan överstökad men får panik av hur dagarna sakta sinar bort...
&&Sofia

The Arcade Fire - Cold Wind

Regnet störtar ner och omkullkastar den redan glömda sommarvärmens diktatur. För en gångs skull vill jag ut, men inte i regnet. Jag dricker te - grönt japanskt körsbärste från en söt te- och kaffebutik i Ängelholm. Det värmer min kropp och mitt sinne, och lämnar en svag, lite bitter eftersmak av japanska körsbär. Det låter som att Win Butler penslar ut orden i början av Cold Wind och vemodet fyller den redan regngrå himlen. Himlen kväver.




Vad mitt liv saknar är motivation. Jag har blivit cynisk, bitter, vet att jag inte kan komma någonstans. Vet inte ens om jag vill någonstans. Jag är positiv inför den kommande terminen, men nollställd efter examen. Det enda jag vill är att åka till Japan, och se deras sakura blossoms falla sakta till marken. Vandra planlöst längs Tokyos gator i timmar som Watanabe i Norweigan Wood. Sitta på en trång stammisrestaurang med andra livlösa, berusade, desillusionerade människor kväll efter kväll och käka yakisoba och dricka öl.

För övrigt har jag läsglasögon på prov, och jag gillar det. Har inte huvudvärk när jag läser längre.
&& Sofia

ORANGE RANGE - ＊～アスタリスク～

Igår åkte jag och Pär ner till Sundsvall för att fira vår ettårsdag ♥ lite tidigare än den egentligen inträffar. Men eftersom Pär befinner sig i Turkiet vid den egentliga tidpunkten (23 augusti) så firade vi i förväg. Först stod vi i den längsta biokön som en tisdag skådat, och sedan i den längsta popcornkön någonsin. Vi såg på Harry Potter och Halvblodsprinsen. Jag är långt ifrån ett Harry-fan - har läst elva kapitel av första boken innan jag dömde den som skräp, och jag tycker de två första filmerna är pinsamt dåligt. Sedan börjar de hitta formen. Jag kommer inte ihåg så mycket av de förra, men jag tyckte den här faktiskt var bra. Eftersom jag inte gillar platta, genomgoda karaktärer så faller jag ju handlöst för de mer djupbottnade som Snape. Jag förstår att Ron behöver finnas där som comic relief och manlig kandidat på Harrys vänvåg, men han tillför inte någon av de där extra nivåerna som gör en saga speciell. Sagan om Ringen hade Boromir, Harry Potter har Snape. De har båda sexiga röster dessutom. Hihi.

Sedan drog vi på Canton, en kinarestaurang i stan som jag ätit på flera gånger tidigare. Tycker det är så himla gott där! Pär är ovan kinamatsätare (!) men blev riktigt nöjd, och jag frossade som vanligt i mina nudlar de luxe. Hehehe. Vi var dock redan mätta då vi gick dit, efter att ha satt i oss en Blockbuster-meny (2 st 0,8-Color, en stor popcorn och en stor snacks) på bion. Smart, kan tyckas. ;) När vi skulle gå därifrån började regnet ösa ner, så i skavsårspaniken ringde vi Zussi och Stefan och tiggde skjuts. Och snälla som de är så hämtade de upp oss ^^ Tack tack! Vi fick träffa söta Nitro också <3

Eftersom både jag och Pär har slutat dricka Coca-Cola på grund av rädsla för diabetes och fetma (jag har inte druckit på flera veckor) blev vi, milt sagt, högpåverkade av den underbara drogen som vi klunkade både på bion och sedan restaurangen. (För er som undrar så dricker jag nu endast Coca-cola till mat på restaurang, på bio och på fester/filmkvällar samt andra speciella tillfällen. Jämför feströkning.) Jag blev så pigg att jag storstädade hela lägenheten klockan 4 på natten.

Idag har jag träffat Maria A för första gången på sommarlovet. Har saknat henne jättemycket så det var skoj! Hennes lillebror var jättesöt också ^^ Sedan vandrade jag och Pär vidare till Philip och gjorde oss hemmastadda i hans grymt snygga nya lägenhet. Han bjöd på lunch och vi bjöd på fika, härligt! :)

Pär, du är underbar och jag älskar dig. <3 Tack för ett år tillsammans. Det bästa året <3
&& Sofia

Peter Doherty - Palace of Bone

Har till slut insett meningslösheten med datorer. Världen är ju så vacker! Att bara ta en promenad i skogen, åka bakpå en moppe ut i småstadslandskapet eller sitta under solen med en Nesbø-deckare förgyller dagarna så mycket mer än att ändlöst klicka omkring på Facebook och Bilddagboken. Internet besitter inte längre en lika manipulativ kraft över mig.


Det känns inte heller så tungt att plugga, trots att det är augusti och jag är inne i den sista tredjedelen av årets enda lov. Fick F på senaste tentan (vilket jag utgick ifrån att jag skulle få) och konstigt nog känner jag mer motivation inför omprovet. Har på tre dagar betat av lika många kapitel i Kotler, och lyckas undslippa huvudvärken genom att förlägga pluggpassen till eftermiddagen. Konstig som jag kanske är, så ser jag lite grann fram emot den kommande terminen. Egentligen längtar jag nog mest bara tillbaka till Sundsvall. Härnösand tömmer mig på livsenergi. Förutom då jag sitter bakom Pär på hans moppe, för det är härligt!

Hihi. I höst kommer allt bli grymt bra. Allt pekar på det. Positive Sofia's in da house, peace out biatches!
&& Sofia

Nationalteatern - Kolla Kolla

En brief update så här i mitten av sommaren. Jag kan inte förstå att halva redan har gått. Hittills har den bara varit så där, faktiskt. Peace & Love är förstås höjdpunkten hittills (jag har påbörjat ett långt inlägg om P&L, men det hinner inte bli klart till i morgon), men vid sidan av det har det inte hänt särskilt mycket. Jag har åkt en massa moppe med Pär (och Lovisa) - det är faktiskt helt fantastiskt att skvumpa omkring i nittio blås på småvägarna mot Solumnshamn. Jag upplever den där klassiska, klyschiga bil/motorcykel-friheten som finns att beskåda i mängd i TV-reklamerna. Ska åka ut med en fullpackad picknickkorg till någon äng utanför Härnösand och bara slå mig ner bland blommorna och bladen, sätta på Lou Reeds Perfect Day på mobilen och allmänt njuta. Fast då behöver ju solen göra sin återkomst också.

I övrigt har jag varit i Sundsvall ett par gånger - mest minnesvärd var nog Gatufestens gratiskväll, där jag förfestade med Pär, Philip och Stefan i min tomma lägenhet. Vi drog lite senare till stadens blinkande ljus och folkmyller, mötte upp med Paulsson, Zussi och en drös med välbekanta och mindre bekanta ansikten. Det roligaste var nog att åka karusellen Breakdance med Frida. Det är min favoritkarusell, och är man på lyset så är den bara roligare.

Men i övrigt har sommaren inte bjudit på så mycket. Jag är totalblack och har inte råd att göra någonting. Dessutom har jag varit sjuk ett tag nu, förkylningen satte sina klor i mig och ökade tempot med feber och öroninflammation. Jag befinner mig just nu i slutskedet av det, men har svårt att svälja (och är onaturligt nog tröttare än normalt).

I morgon beger jag och min familj minus Malin oss ner mot stugan i Västmanland. Är jag inte frisk än så kan det bli den avkopplande, tysta kurering jag behöver. Dessutom har ett fik i närheten den absolut godaste chokladtårtan jag någonsin har ätit. Vi åker dit varje år så att jag ska få min dos uppfylld. Den är seriöst helt makalös, och överträffar mina förväntningar år efter år. Efter några dagar i stugan ska vi åka alla långa mil ner mot Skåne. Vi ska bo hos min mammas kompis i centrala Helsingborg, så staden ska utforskas grundligt. Det blir nog en del utflykter på den skånska landsbygden också. Det är ett väldigt vackert landskap, och jag ska ha min kamera i högsta beredskap. Efter det kanske det blir en avstickare till Göteborg, och om jag får som jag vill: till Liseberg! Men det är bara lösa planer än så länge. Men det blir åtminstone en veckolång tur till underbara, älskade Koster - en ö på Västkusten som är min favoritplats på jorden. Vi har varit där i princip varje år sedan jag föddes, och jag är som allra lyckligast där. Det är världens mest rofyllda ställe, och samtidigt det ställe jag får mest inspiration på.

Jag hoppas att ni har det bra så länge :) Och hoppas att regnguden håller sig borta från oss alla.
&& Sofia

The Kooks - See The Sun

Jag är nervös, förväntansfull, ivrig, rastlös, glad och peppad inför morgondagen. Så tidigt som vi får upp Burre drar vi nämligen till Borlänge och Peace & Love-festivalen! Har ägnat dagen åt att inhandla det sista - som campingstol, toapapper och slev till exempel. Det enda som ska ner i väskan nu är lite mer kläder, sedan är jag all set. Jag ska fan slå alla rekord i att ha roligt!


Detta är vad som prioriteras högst på min festivalbandlista (bara de tre översta är rangordnade):

• Peter Doherty. "Är Pete din gud å?" Ska äntligen få återse karln, var hela fyra år sedan sist. Då vallfärdade jag till Oslo enkom för Babyshambles spelning på Öyafestivalen. Jag blev inte besviken. Min största idol, pojken som pryder mina väggar, ett låttextgeni... Bilo <3
• Carl Barât. Jag har aldrig sett Carlos live, så det ska bli förmodligen det största med hela Peace & Love. Han kommer alltid sitta överst på tronen, tillsammans med Peter. Bilo <3 Biggles. Så enormt stort att de spelar på samma festival också, vågar dock inte hoppas på något. Enligt P&L:s hemsida ska Carlos spela gamla Libertines- och Dirty Pretty Things-hits... med denna mening hoppar itt hjärta över ett par slag!
• Babyshambles. Jag undrar om det är någon som inser hur stort det är för mig att Peter, Carl OCH Babyshambles kommer på samma festival. Jag fick inte höra Albion live förra gången jag såg dem, men nu kanske de uppfyller min magiska dröm. 
• Håkan Hellström. Det var på förra årets Peace & Love som jag verkligen upptäckte Håkan. Jag stod där i publikhavet tillsammans med Zussi, Linnea och Emelie och blev upplyft av den sistnämnde för att kunna se något. Det var magiskt, det var dansant, det var fantastiskt. Har sett honom två gånger sedan dess men det här året ska bli det mest fantastiska.
• Florence Valentin. Röj, svett, sexig Love Antell, intimitet, show som bjuder på alla låtar man vill höra. Så var det då jag såg dem på Aveny med Mickis för snart en månad sen. Det ska bli grymt att återse dem, speciellt som att nya skivan piskar allt i sin väg.
• The Kooks. Ett gammalt favoritband som jag fortfarande lyssnar på mycket. Hoppas de spelar mycket från Inside In, Inside Out eftersom det är bästa skivan, men jag kommer bli glad bara av att se dem. Så söta!
• Mando Diao. Det går ju inte att låta bli världens bästa borlängeband, speciellt inte eftersom de var inkörsporten till genren indie för mig för en herrans massa år sedan. De är grymma! Hur sjukt bra och tighta live som helst, och likaså på skiva.
• Hoffmaestro & Chraa. Började lyssna på dem tack vare Philip. De är ascoola, tror spelningen kommer vara sjukt ösig och intensiv.
• Laakso. Asbra band som måste ses. Förra året såg jag Markus Krunegård (dock utan att ens ha hört den fantastiska Jag Är En Vampyr), detta år blir det Laakso. De har jag dock större koll på.
• Razorlight. Jag ska se Johnny Borrell live! Det ska bli awesome! En uppblåst stropp på crack och med största självförtroendet i världen, och med en massa Libertines-kopplingar. Plus en stabil låtlista i bagaget. Hoppas de spelar Golden Touch, som fortfarande är min favoritlåt av dem (trots, eller kanske just därför, att det var den första jag hörde). 
• Sugarplum Fairy. Mando Diao-lillebröderna får försöka sno lite mark av sina äldre "bättre vetande" om de ska lyckas få mig att trängas vid kravallstaketet, men jag kommer lätt att se dem. De är bra, men jag lovar att de lider av ett stort lillebrorsakomplex som hindrar dem från att utvecklas ett par mognadsstadier. Men jag gillar dem!
• Promoe. Han är typ cool. Att se Promoe i år är lite som att se Adam Tensta förra året. Det vill säga: ett måste, och dansas skall det!
• Laleh. Gillar hennes röst, och framför allt låten "Bjurö Klubb" från nya skivan "Me And Simon".
• The Sounds. Nostalgiskt. Har på Philips inrådan lyssnat på dem en del på sistone, och de är fortfarande bra, faktiskt.

Jag har ett litet experiment på gång också. Eftersom H&M inte hade svarta eller grå tygskor i storlek 36 blev jag tvungen att införskaffa vita. Vita tygskor + festival är kanske inte riktigt sant, så vi får se vad som händer med dem. Jag ska i alla fall ta före- och efterbilder, kan ju bli lite roligt. Ska vi ha en gissa nyansen-tävling? xD

Nu är jag hungrig. Ses om en vecka! ^^
&& Sofia

Lasse Lindh - Överlever Du Härnösand Så Överlever Du Allt

Nu blir det bildspam från Pärs bal som var i torsdags!


Kim och Hangie var awesome förstås!


Pär fick åka i min pappas Corvette :)


Gliidarn ;)


Suddig bild men Pär ser ut som Peter Doherty så jag kan inte hjälpa att jag älskar den här bilden ^^


Pär kliver ur!


... och börjar med att krama Kim :D


Bosse och Pär


Hangie, Pär och Kim (Pär <3 Kim fullt öppet om ni inte ser det)


Wille, Joel och Bosse :D


John och Pär :)


John och Pär igen ^^


Pär och Hangie about to do something naughty naughty.


Hangie tänder cigarren.


Pär tänder sina mesiga cigariller ;)


... och drar ett bloss.


Modellposarbilden på Pär, med sin syster Lisa i bakgrunden :)


Stiliga pojkar! Wille, Joel, Bosse, Victor tror jag han heter, och Pär. :D


FlinarN^


Och min favoritbild! :)