Tom, get your plane right on time

Elton John - Goodbye Yellow Brick Road

Det här har jag åstadkommit hittills i webbdesign-kursen: HTML/CSS-hemsida & Flashfilm. Nitro Express-sidan är jag hyfsat nöjd med. Den funkar i alla fall, även om menyerna är bitches. Flashfilmen däremot... Vi har haft en vecka på oss och jag satte igång i dag (läs i går eftersom det blivit ny dag). Väldigt otypiskt Sofia. Jag brukar vara lite bättre ute i vanliga fall. Men jag jobbar hyfsat bra ändå, jag har inget emot att sitta hela natten om det så behövs. Det är så skönt att ha lämnat in (älska FTP) och inte behöva ägna det en tanke förrän på tisdag då redovisningen är. Jag hade verkligen inga idéer, så det fick bli som det blev. Jag hatar Flash. Det är världens jobbigaste jävla program. Speciellt som att jag är så jävla usel på att teckna också. Men nu är det konstaterat, nog om det.

Jag har fyllt år i veckan. 21 år gammal. Precis som Zussi krisar jag. Efter mig har både Alina och Maria A blivit äldre också, så vi har firat i dagarna två. På min födelsedag gick vi på basket (Sundsvall vann såklart) och åt sedan dubbeltårta hos Maria P. Mina söta vänner hade gjort världens godaste tårta, den var helt amazing och hade alla saker som en ultimat tårta borde innehålla! Tack <3 På Alinas födelsedag vandrade vi i sällskapet mot Canton och åt kinamat - det var asgott! Om jag fick välja skulle jag äta på restaurang varje dag. Det är min dröm här i livet.

I helgen ska jag hem till Härnösand och firas. Dessvärre verkar inte min familj prioritera mig så värst; alla är ute och svänger på sina respektive håll. Jag tänker dock halvkräva någon form av tårta ;)
&& Sofia

Snabbare än tåget

Shout Out Louds - A Track And A Train

But here it comes at last
And my heart beats faster than safe
Faster than the train
In my mind


Det var länge sedan jag lyssnade så där superintensivt på Shout Out Louds. Tre år sedan kanske. Men de är grymt bra. De kommer på Arvikafestivalen i sommar, där även Babyshambles ska spela. Och ni vet hur det låter: där Peter finns, där finns jag.

Det är inte min dag i dag. Jag har varit arg på ingenting hela dagen. Det var dock roligt att gå och bowla med Pär, Alina, Jonas, Sara och hennes brorsa. Jag totalknäckte Jonas i första ronden! Det gick utför sedan, men det behöver vi inte prata om :)

I går drack jag rätt lite, men blev dödsfull och jättebakis. Jag tror boven i dramat är: öl. Och det här var ett meningslöst inlägg...
&& Sofia

Den nakne mannen

Det skulle inte sitta fel med cola just nu.

Inte chips heller.


Edit:
Har jag världens bästa pojkvän eller?
Pär: Jag förstår vad jag måste göra imorgon. Jag måste köpa chips och cola. Skynda mig hem innan du kommer hem och göra "den nakne mannen" ihållandes chips och cola.

Den elfte dimensionen

2010 års semikolon-inlägg.

För att inte verka alldeles för deppig tänker jag kort sammanfatta allt som är fel och sedan prata vidare om något annat: jag är jättestressad i skolan; jag har ingen fantasi; det är en sak som inte fungerar i min CSS-mall; jag har nästan ingen mat hemma; halva onsdagen kommer försvinna för att jag måste gå till Vårdcentralen och se vad som är fel med mig; jag är trött hela dagen varje dag; jag hatar Flash; jag hatar att gå upp tidigt; jag orkar inte ta itu med den jävla hemsidan för jag har ingen fantasi, inspiration eller motivation what so ever.

Överstökat! Nu till det bättre: lördagens utgång blev lyckad (min första festkväll utanför lägenhetsväggar detta år, min själ är nykter). Det beror på ett antal faktorer som jag tänker vara dryg och räkna upp: de allra flesta var peppade; jag drack mest bara sprit; det var jättebra musik på Kåren; vi drog sent från förfesten (det är alltid roligast att sitta och prata, hur tråkigt det än låter); jag blev inte bakis dagen efter; jag drack goda drinkar; vi kom in gratis på Kåren; jag hade en bra lagom-fylla; jag var omringad av roligt folk... nu ger jag upp semikolongrejen.

Medan jag har det fräscht i minnet ska jag skriva ner receptet för att inte bli bakis: en öl, två Fidel Castro (jag älskar rom! Hur har jag kunnat missa det så länge?), en Smirnoff Ice samt en drink med hallon i. Massor av hallon! Hallon är det bästa jag vet! När jag kom hem satt jag uppe till det inte snurrade längre, samt proppade i mig 2-3 glas vatten, x antal rån och en morot. STFU, det här är big news för mig! Blev inte så där apfull-med-minnesluckor som jag brukar bli heller. Det var bara niiiice.

Nu ska jag och Pär se slut på säsong 3 av How I Met Your Mother och sedan sova/hemsidepilla.
&& Sofia

Vi är gjorda utav stjärnor

The Coral – Who's Gonna Find Me

Nice dag på något sätt. 9:15 var det skola – början på rutiner! Vi började med kursen Webbdesign, hittills löjligt enkel, men den lär bli mer avancerad (hoppas jag... gud vad jag kommer få ångra de två orden). Hur som helst så gick vi igenom grunderna i CSS och HTML. Sen gick jag hem och sov eftersom jag inte kan anpassa mig till nya rutiner särskilt smärtfritt.

Fan vad kvällen försvunnit, dock i sakta mak. Jag och mysis-Pär har legat i sängen och sett på How I Met Your Mother hela kvällen. Heeeeeeeeeeela kvällen. Awesome serie, underbar pojke. Bra kombination, lycklig Fia (Fia Fialito enligt ett sms från Alina).

Jag har insett att jag vill hålla på med typografi i framtiden (ja, jag har insett det igen). Fina typsnitt gör mig lycklig. På examinationsuppgiften i Dagspress II använde jag fem av mina älskade favorittypsnitt. Lite för många kan tyckas, men jag var tvungen att bre på.

Nu blir det ett avsnitt till.
&& Sofia

And the worst part is,
I don't give up

Återfall

Arctic Monkeys - 505

För några år sedan var allt jag gjorde att lyssna på 505. Det är en helt makalöst känslosam låt. Jag kan inte förklara vad den betyder för mig, för det vet jag inte. Men det är få nyare låtar som etsat sig fast så här hårt i min sinnesbild (The Libertines undantaget, förstås). Den kom tvåa på min år-2007-lista över årets bästa låtar - nu har den dock med sjumilakliv passerat Deft Left Hand-gränsen och börjat tafsa på Sofias hall of fame of all time. 505 påminner mig om allt mitt gamla liv innebar... den påminner om 2007; den är 2007.

Ni undrar säkert vad jag gör uppe nu, klockan 03:39 på en onsdag/torsdag, och dillar om någon jävla låt. Jo, men det ska jag tala om sirru. Jag gick upp tidigt i morse, gick till skolan och hade opponering. Det gick superbra. Jag och Alina fick A! Helt underbart. Sedan lunchade jag med mamma på Tant Anci och Fröken Sara, och ramlade vid tretiden tillbaka ner i sängen för att inte kliva upp förrän halv nio. Jag sov alltså bort hela dagen, som jag tänkt ägna åt dagspress.

Därför gör jag dagspressuppgiften nu istället. Det går rätt bra, för jag har Coca-Cola och 505 och chokladbollar.
&& Sofia

I'm going back to 505
If it's a 7 hour flight or a 45 minute drive
In my imagination you're waiting lying on your side
With your hands between your thighs

Stop and wait a sec
Oh when you look at me like that my darling
What did you expect
I probably still adore you with your hands around my neck
Or I did last time I checked

Not shy of a spark
A knife twists at the thought that I should fall short of the mark
Frightened by the bite though its no harsher than the bark
Middle of adventure, such a perfect place to start

But I crumble completely when you cry
It seems like once again you've had to greet me with goodbye
I'm always just about to go and spoil a surprise
Take my hands off of your eyes too soon

ことば よりも たいせつ なもの

Emiliana Torrini - I

Är ganska nyss hemkommen från Alina och Jonas, där jag tillsammans med dem och Mickis såg på film och drack. Jag känner mig manlig eftersom Jonas tvingade i mig whiskey och jag inte kräktes. Och åtminstone jag tyckte det var starkt! *glare* I alla fall, vi såg på Coco Chanel-filmen (dock inte den med Audrey Tautou, min favoritskådis) och jag blev så nyfiken att wikipediasidorna går på högvarv för tillfället. Wikipedia har hjälpt till att reda ut röran kring varför det finns två versioner med bara ett års mellanrum: filmen vi såg var en amerikansk tv-serie i två delar (vilket förklarar de två delarna, haha); filmen med Audrey Tautou är... ja, en film.

Några saker som skiljer sig i filmen jämfört med hennes verkliga liv (enligt Wikipedia) är att hon egentligen hade fem syskon (!) istället för bara Julie/a som i filmen och att hon först verkar ha varit en aspirerande sångerska istället för sömmerska (även fast hon kunde sy). Så ordningen är lite omvänd, kanske för att behålla hennes värdighet eller något. Plus att Boy Capel hade två döttrar!

Och gällande sexet: hon hade tydligen en jävla massa affärer med herrar och grevar och gubbar och karlar och kompositörer hit och dit. Så det verkar inte ha varit lika mycket brist på det i verkliga livet, som i filmen...

Och angående livet bortom filmvärlden... Nu sitter jag alltså här, lyssnar på Adam Green, småfryser och är hungrig. Vill att Pär ska komma hit. Vi kanske ska dubbeldejta med bowling tillsammans med Alina/Jonas på söndag. Hoppas på det :)

Efter att vi lämnat in uppsatsen till våra opponenter gick jag, Sara, Mickis och Maria P ner på stan. Vi gjorde några småärenden och åt sedan på Subway. Gott som fan - jag älskar att slippa göra mat! Sedan såg jag det ultimata klädesplagget på en tjej som jobbade på Åhléns (en sådan där lång väst jag pratat om i flera månader). Maria, som vågar allt, gick fram och frågade var hon hade köpt den: det visade sig att den var från H&M. So there we went, och jag hittade faktiskt en väst. Inte exakt samma, men lik nog. Och den var snygg och billig. Köpte också en svart tunika. Tror jag ska köpa den i lila och vitt också, den var så skön och härlig. Och ja, det är bra att slösa pengar på kläder man gillar och har nytta av!

Jag är inte det minsta trött. Förmodligen för att jag inte har somnat före fyra på två-tre veckor.
&& Sofia

Att från samma säng, lyssna till samma regn

Håkan Hellström - Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger

Lyssnar för tillfället oerhört mycket på ovan nämnda låt. Den är helt underbar. Den och Simon & Garfunkels The Only Living Boy In New York har fått soundtracka 2009:s sista dagar. (Min senaste lyssningsmani har dock inte räknats med i min Last.fm-lista eftersom jag inte använder det på Malins dator)

Vad jag bryr mig om är att se som i slow motion
När du går sönder inuti

Mitt så kallade jullov är över i morgon klockan elva. Då har jag och Alina handledning för uppsatsen. Det känns som att det kan bära eller brista. Jag orkar dock inte tänka på det nu. Jag har fortfarande runt elva timmar kvar av det lilla fragment till jullov vi haft. Jag har haft en trevlig jul tillsammans med släkt och familj, som sig bör. Mest av allt har jag dock varit med Pär. Bland annat bjöd han mig på bio, vi såg Avatar. Snygg, men såklart en värdelös story. Om några år då datoranimeringen håller jämnhög eller högre klass med filmen, så kommer den falla i glömska.

Därefter har vi mest haft bio i Pärs lilla rum. Det är så jävla härligt att se film på projektor. När jag sedan sett på 28"-TV i familjehemmet blir huvudet alldeles yrsligt. Jag och Pär har sett alla Star Wars-filmer (jag ÄLSKAR Star Wars, helt seriöst. Att se dem återigen ökade bara min kärlek för filmserien ytterligare.), Sagan om de Två Tornen, Sagan om Konungens Återkomst (dock inte första filmen, eftersom jag har sett den över 150 gånger. Jag överdriver inte.), Hero, Curse of the Golden Flower... och sen kommer jag inte ihåg fler. Hade dock sett alla utom den sistnämnda, men de är alla så jävla grymma! För att sammanfatta mitt lov lite kort: film, Coca-cola, sova till 17 varje dag. Awesome!

Tänkte även beskriva årets skörd i korthet: 1TB HDD, Familjen Macahan säsong ett, bh + trosor, örngott och påslakan med ugglor, omnibounce till blixten, presentkort på Birsta City och Gina Tricot, ett litet köksset med ugglor som motiv (disktrasa, disktrasehållare, kökshandduk), Body Shop-produkter, Paris Hiltons Can Can-parfym, Graham Coxon - Kiss of Morning, brännbara CD-skivor, stavmixer, lite pengar och nya handdukar. Säkert missat något, men jag blev så himla glad för allt! Fick i princip allt jag ville ha, och lite till. <3

Nyår blev stillsamt, men mysigt. Vi åt oxfilé hos Pär, och åkte senare hem till mig för lite cider och äppelvin. Lovisa och Eric höll oss sällskap. På tolvslaget stod jag och Pär på altanen och såg ner över staden. Blev lite besviken över fyrverkerierna. Det var inga häftiga eller stora, och himlen var mulen. Men såklart härligt att få inviga det nya året med att pussa Pär! Jag gillar inte nyår, det har jag aldrig gjort. Jag hatar att slänga bort gamla saker, och vid ett årsskifte så dör ju hela det gamla året och försvinner för evigt... har alltid tyckt att det varit sorgligt.

Dumt att vara vaken nu. Jag lade mig vid halv elva eftersom jag inte kunde stå emot ögonlocken, men sov enbart en orolig halvvaken sömn tills jag vaknade helt och hållet någonstans runt klockan 2. Nu är den tjugo i fyra och jag är inte det minsta trött. Eftersom jag är vaken och uttråkad tänker jag avsluta inlägget med denna meningslösa sak:

Sofias mest spelade artister 2009 (enligt Last.fm):
1. Håkan Hellström (bild 1, fotograferad av Philip). Mest spelade låt: Tro och Tvivel.
2. Peter Doherty (bild 9, från Peace & Love). Mest spelade låt: Last of the English Roses. Andra låtar av honom på topplistan är New Love Grows on Trees, Palace of Bone och Broken Love Song.
3. The Libertines (bild 3). Mest spelade låt: Death on the Stairs.
4. Florence Valentin (bild 5, tagen av mig med mobilkamera under deras spelning på Aveny). Mest spelade låtar: Allt Dom Bygger Upp Ska Vi Meja Ner och Smällar Man Får Ta.
5. Adam Green (bild 4). Mest spelade låt: Salty Candy.
6. Mando Diao (bild 6). Mest spelade låt: Dance With Somebody.
7. capsule (bild 7). Mest spelade låtar: dreamin' dreamin' och Fruits Clipper.
8. Babyshambles (bild 10, från Peace & Love). Mest spelade låt: Fuck Forever.
9. V6 (bild 2). Mest spelade låt: Dasenai Tegami.
10. Blur (bild 8). Mest spelade låt: You're So Great.
11. Cansei de Ser Sexy (bild 11). Mest spelade låt: Let's Reggae All Night.
12. Graham Coxon (bild 12). Mest spelade låt: Baby, You're Out Of Your Mind.
13. The Coral (bild 13). Mest spelade låt: Shadows Fall.
14. Arashi (bild 14). Mest spelade låtar: Kotoba Yori Mo Taisetsu na Mono och Truth.
15. Sufjan Stevens (bild 14). Mest spelade låt: John Wayne Gacy, Jr.



Hur länge väger en kanin?

Mamma stängde nyss av världens bästa skiva - Sufjan Stevens Illinois - och kallade det för oväsen. Min julstämning har därmed rämnat.

Alla julklappar inslagna. Jag köpte den sista, mammas, i dag. Julen är inte värd besväret, har jag kommit fram till. Jag verkligen avskyr att vara hemma. Alla bara bråkar. Har varit helt nere hela eftermiddagen/kvällen på grund av det. Gnäll, tjat, måsten, klagomål... och samtidigt måste jag skriva på min och Alinas uppsats.

Uppsatsen börjar arta sig åtminstone. Vi har använt alldeles för många källor (42 st) och källhänvisar mer än man bör (102 gånger). Det som återstår innan lärargranskning är således att banta den rätt hårt. Men i övrigt tror jag det ska gå vägen...

Jag skriver så lite här på bloggen nu för tiden. Hittar ingenting att skriva om. Bloggen är som resten av jag - helt lealös och fattig på inspiration. Det är roligare att bläddra bakåt i arkivet för att se vilken dålig människa jag var för två år sedan.

Fan vad gnällig jag låter... vilket jag visserligen är. Men trots allt så ser jag fram emot morgondagens bestyr och släktumgänge. :)

Halvt påtvingad edit: Till och med köpt julklapp till sötis-Pär. Det blev verkligen i sista sekunden men jag hoppas han gillar det lite i alla fall. Vill fira jul med honom egentligen. <3

GOD JUL :)


Torget i Sundsvall
.


infew musikk

jag har kok,mimit he nu

jag gick med camilla gem

alla andra var borfrat anågonstans

jag ska ta bort edfr här imorgn bitit

men jag tänkte säga det i alla fall

jag har iotnn i bsenen dess7utom


i fötterna

hhi

pär säger: FJROTISFIA


jag säger_ FJOERTISP ÄR<23'

i like

ラブレス / ソフィア

長澤まさみ - セーラー服と機関銃

Jag är allt bra lustig så här en lördagkväll. Eftersom jag på grund av min huvudvärk inte kan plugga normalt, eller för den delen festa, så tränar jag upp min japanska genom jdrama (Innocent Love) och hemgjorda hiragana/katakana-övningar. Åh, det är så himla roligt! Jag önskar att jag gick i japanska, det känns verkligen som det enda jag orkar med just nu. Det enda jag brinner för. Och det har jag knappt tid för...

Hittills har jag ju alltid fokuserat på att lära mig japanska ord och meningar, men jag har ju en kärlek för bokstäver och tecken... så jag försöker smålära mig random kanjis (vet inte riktigt meningen med det, men jag blir åtminstone läskigt lycklig varje gång jag ser ett 山, 今 eller 下 i bild för att jag vet vad de står för). Har också en plan för att effektivt och fläckfritt lära mig hiragana och katakana utantill. Till att börja med sitter jag lite då och då med att översätta kana-textstycken i jdraman genom gojuon-kartorna.

Så här meningslöst kan det se ut:
フジテレビ
fu-ji-te-re-bi
(Fuji Television)

Men jag blir åtminstone lycklig och sysselsatt.
&& Sofia

Rosa, hjärtformade post it-lappar

Varning: Sofia goes modeblogg.

I dag var min lediga dag. Visserligen har jag inte pluggat någonting (förutom att jag gått på föreläsningar/workshops) denna vecka. Men ändå. Jag mötte upp med Robin i stan runt halv tolv, och vi gick och åt lunchbuffé på Tandoori House. Gott som fan, och jag har hållit mig helt mätt till och med nu (vid sju). Vi var kvar i Sundsvall city ett tag, och begav oss sedan mot Birsta City. Lite smart, Birsta City fredag löningsdag innan jul... Men det gick fint! De bjöd till och med på en burkläsk inne på Jack & Jones.

Saker jag var på jakt efter:
- Ett svart midjebälte
- En lång väst i samma material som min oversize-kofta
- En klänning jag skymtat på KappAhls barnavdelning
- Mörkgrå, tjocka strumbyxor/leggings
- En svart högmidjekjol som är lite "puffig"
- En fin lite större väska

Saker jag kom hem med:
- En rosa, ganska lång kofta från JC
- Tre Coca-cola
- Två påsar Kanonsalt
- En gratis VeckoRevyn från JC

Jag gillade koftan. Den var rätt lång och hade skönt material. Dessutom fanns den i XXS och jag supportar alla butiker som har 32 eller XXS extra mycket ^^ Förlåt för att bilden är så jävla kass! Haha. Jag hade glömt att sätta tillbaka till autofokus så den är helt suddig, och det är nästan kolsvart i rummet och jag vägrar använda inbyggda blixten (Pär har fortfarande snott min).


Nu är jag hemma igen och börjar bli lite hungrig. Har ingenting planerat för kvällen vilket är så skönt. De senaste veckorna har jag varit gammelmormor och inte velat festa över huvud taget. Det verkar tyvärr hålla i sig, men det är så... åh, avslappnande. Jag ska varva kvällen med jdrama/twdrama/plugg. Och Coca-cola.
&& Sofia

Fan vad jag är sugen på räfflade chips

Hanazakari no Kimitachi E OST - IKEMEN Boogie

Ovan nämnda låt är pepplåteN^ för mig. När jag lyssnar på den blir jag glad och hoppig, och känner mig som Nakatsu i just Hanakimi. Det kan behövas, för jag är verkligen nere i ett svart hål just nu. Jag orkar ingenting. Har haft en ofattbar huvudvärk i snart en vecka, som utan vidareutveckling bara sitter och fläker upp min skalle. Ingenting är kul, jag känner mig extremt frånvarande i alla situationer och jag försummar pluggandet eftersom jag inte kan fokusera ögonen rätt. Föreläsningen idag var ett helvete. Jag hängde med i tio minuter, sedan släppte någon ond liten djävel huvudvärken lös och det nästan svartnade för ögonen på mig.

Jag känner mig jättestressad nu. Jag kan inte plugga, och jag har lite småångest över att jag kanske håller på att få svininfluensan. I dag kände jag mig nämligen febrig också... kul. Raderade precis mitt lässchema från min Google Calendar, eftersom jag snart är en hel bok efter i planeringen.

Fan vad jag gnäller! Därför tänker jag avsluta med en bild som visar hur jag känner mig. Den visar huvudpersonerna i Akai Ito, ett av de finaste jdramorna jag sett. Verkligen otroligt bra! <3
&& Sofia


A som i elefant

反町隆史- Poison

Ny vecka, ny kurs. Vetenskaplig metod B. Den verkar rätt bra, det känns åtminstone som någonting vi kan ha nytta av (både i arbetsliv och framför allt så klart i studier). Det är mycket workshops så det blir teori varvat med praktik - ett bra inlärningssätt i mitt tycke.

Vi avslutade Strategisk kommunikation i fredags, men min kurslediga helg försvann i och med Dagspress II där jag först hade föreläsning på fredagkvällen, och sedan workshop på lördagförmiddagen. Jag dukade under för pressen på workshopen, där vi skulle redigera magasin på tid. Jag hade verkligen problem med allt: att få typsnitten att fungera, att välja bilder ur en vinkel där det inte såg ut som att mannen fick kiss i ansiktet, få in fem polisbilar i en liten faktaruta, att upptäcka att jag hade dåligt med luft, och sedan att skriva ut hela helvetet. Jag som sällan blir stressad höll på att explodera. Men jag gillade min rubrik åtminstone: "Slitjobb på blåljusdagis".

Efter det gick de tappra helgstudenterna, det vill säga Sara och jag, ner till stan för att fika på Chokladcaféet med Alina och hennes Gävle-kompis Benjamin. Jonas dök upp lite senare också. Vi är fikanarkomaner på högsta nivå. Jag lovar att 70% av mitt studiebidrag går till just fika. På kvällen gick vi, minus Sara, hem till Alina och Jonas för att äta god tacos och se på skräckfilm. Vi såg den ganska kritikerrosade Drag Me To Hell. Jag ska inte ens börja... men den var sjukt konstig. Jag förstår inte heller om det är en skräckkomedi eller bara en skräckfilm som blev jävligt skev. Jag skrattade mest hela tiden, och det läskigaste var Alina vars naglar satt fastborrade i min arm.

Kvällen avslutades på Kåren där vi smaskade i oss cider och en snaxtallrik (ja, de stavar det så). Vi satt och pratade i Skimmer tills något band som hette John Duva började förstöra den tidigare behagliga ljudnivån. Lagom till dess dök också Sara upp, dunderpackad2000. Bland annat deklarerade hon sin kärlek till alla snygga människor på Kåren, och sitt hat till ett par parallellklasskompisar. Att sedan vandra hemåt med stupfulla Sara och nästan lika fulla Andreas klockan två på natten var minst sagt underhållande.

På söndagen blev jag bjuden på Subway-lunch av min lillasyster Lovisa. Gott som fan. Lagom till dess att Lovisa skulle hem till Härnösand, kom Pär och vi gick på Hemköp och köpte mjöl och kyckling. Väldigt intressant. Sedan spenderades söndagen så som söndagar bör spenderas - med cola, pannkakor och jdrama.

Nu har två av mina kompisar äntligen blivit friska från svininfluensan också, awesome! :D
&& Sofia

Bortsprungna katter ropar tillbaks

Lasse Lindh - Överlever Du Härnösand Så Överlever Du Allt

Hon ses som cool och söt och kan prata om allt
Med sitt gäng
Men menar aldrig nåt
Och i hemlighet har hon svurit att bli den första av dom
Att dra långt härifrån

Jag måste bort från den här…
Jag måste bort från den här stan
Innan den sväljer mig hel
Innan den kräver mig på mer
Mer än jag har att ge


Ovanstående låt med ovanstående textstycke är den ultimata klichén om den gudsförgätna hemstadens förbannelse, och kalla mig nu gärna skadad indiehewra, men det stämmer ju så förbaskat väl in på mitt liv. Dessutom handlar den ju verkligen om Härnösand, vilket gör den ännu mer spot on. Mitt mål i livet har sedan jag var gammal nog för att formulera egna tankar alltid varit att ta mig ifrån den staden. Två dagar innan jag fyllde 20 år hände det. Jag packade slutgiltigt mitt pick och pack för den stora staden Sundsvall. Eller, slutgiltigt trodde jag.

Jag börjar få panik över att vi tar examen om lite drygt ett och ett halvt år. Vad händer sen? Mina goda vänner försvinner åt sina respektive håll, och korridorerna kommer att eka tomma. Det kommer bli en omedelbar smäll i ansiktet. Sen... sen kommer jag inte få något jobb, på grund av denna lågkonjunktur. Betyder det då att jag måste flytta hem?

Hem till... Härnösand?
Panik. Att gå in på varför jag verkligen avskyr min hemstad, är alltför privat för denna blogg. Det är inte många som vet, faktiskt. Men det finns många anledningar, och de består inte bara av den allra mest uppenbara: att staden praktiskt taget håller på att dö ut. Den är helt jävla uppäten, och det ligger ett tomt skal kvar.

Men jag tänker inte deppa ihop för detta. Jag har fortfarande ett och ett halvt år kvar i min klaustrofobiska 22 kvadratmeter stora lägenhet och jag tänker göra det bästa av det.

På tal om ingenting, så har jag nya skor också. Jag blir medellängd i dem! Det kommer att kräva en del övning innan jag faktiskt kan ta mig framåt i dem, dock...


&& Sofia


21 år, grafisk design-student. Gillar typografi, att nörda, fotografera, se på jdrama, skriva och leka med grafisk design. Älskar att äta nudlar samt dricka grönt te eller Coca-Cola.

Ser på: How I Met Your Mother och Binbo Danshi.
Läser: Haruki Murakami, Jo Nesbø och kurslitteratur.
Lyssnar på: Sufjan Stevens.
RSS 2.0